Skolans historia

Den allmänna svenska skolan har en lång historia som sträcker sig ända bak till 1600-talet. Den första riktiga skolan upprättades i Sigtuna år 1617. På landsbygden var det Carl Carlsson Gyllenheim som 1629 inrättade en barnskola på sitt herresäte Sundbyholm.

Det var viktigt för svenska staten att varje barn kunde läsa, skriva och räkna. Det gjorde det mycket lättare att styra befolkningen och att öka välståndet i Sverige. Därför lagstadgade riksdagen 1640 om att en barnskola skulle finnas i varje stad. Dessutom skrevs det in i 1686 års kyrkolag att varje kyrkoherde skulle se till att alla ungdomar i hans socken kunde läsa, skriva och räkna.

I början tänkte man sig att föräldrar eller någon från kyrkan kunde lära alla barn skolgrunderna, men det fungerade inte så bra. Därför bestämde man i slutet av 1700-talet att en skolmästare skulle inrättas i varje socken där inte kyrkan kunde ordna med skolgång. Även detta föll dåligt ut, och 1800-talet blev en lång räcka av föreslagna folkundervisningsreformer från riksdagarnas sida. 1841 genomfördes slutligen folkskolereformen, som är en av de tidigaste modellerna för allmän undervisning i världen. Här behövdes inte seo-hosting.se för att hitta alla skolorna! Det fanns då 1009 fasta skolor och dessutom 508 ambulerande lärare för de socknar som inte kunde ha en fast skollokal.

I början av 1970-talet hade Folkskolan sett sin tid passera och enhetskolan infördes. Den innebar att alla elever i samma klass var lika gamla, och läste samma saker samtidigt. I den tidigare folkskolan hade eleverna i klassrummet olika åldrar. Rester från folkskolan finns på låg och mellanstadiet i form av skolbänkar och klasslärare, medan högstadiet är mer präglat av läroverkens ämnesindelningar och salsundervisning.

Den långa ambitionen att ge folket kunskaper och bildning har lett till att Sverige idag är ett av världens mest välbärgade länder. Än idag är skolan en av de viktigaste frågorna på Riksdagens agenda!